Modern konst längs strandpromenaden i Port-Barcarès.

De fem semesterområdena i projektet ligger alla längs Medelhavskusten.

Andra världskriget satte stopp för planer på att utveckla området runt den gamla fiskebyn Barcarès. Sedan järnvägen hade dragits från Perpignan 1910 hade byn känt av ett ökat intresse från stadsborna och visionen om ett semesterparadis för allmänheten överlevde den tyska ockupationen under åren 1942-1944. Regeringen fattade år 1963 beslut om att lansera ett projekt som gick ut på att bygga fem stora semesterområden längs ostkusten, från Le Grau-du-Roi i norr till Argelès i söder. Projektet tog sig enorma dimensioner och skulle komma att bli internationellt känt.

Charles de Gaulle följde arbetet

År 1968 flög president Charles de Gaulle över området runt Barcarès för att inspektera byggnationerna. Han kunde då se m/s Lydia, först på plats på det som senare skulle bli känt som le Lido. Hon hade köpts in av SEMETA två år tidigare för att bli en symbol för området, tillika ett rekreationscenter med restaurang, dans, kasino, museum och omklädningsrum för badgäster.

Efter fyrtio i sanden känns Lydia lika självklar i omgivningen som skulpturerna på strandpromenaden. Mysteriet blir därmed än större: har hon någonsin seglat? Finns det någon som minns?