En kryssningspassagerare berättar
En som var med och kan berätta är den finlandssvenske journalisten och författaren Thure Malmberg. Han åkte med Lydia mellan Genua och Pireus sommaren 1963 och skriver i ett brev hem till hustrun den 18 augusti:
Lydia är en överraskande liten båt [...], strängt taget ganska trevlig, och jag fick en fridfull kabin för mig själv [...]. Soldäcket är rymligt, och trots att inga klassförbudsskyltar finns tycks däckarna hålla till på akterdäck medan förstaklassarna hänger kring skorstenen och äter nere i förliga matsalen.
Vid tidpunkten för Malmbergs resa hade klassindelningsskyltarna alltså monterats ned. Indelning i klasser var annars fortfarande vanligt ombord på fartygen på 60-talet.
God mat men stressig service
Thure Malmberg berättar att förliga matsalen var utrustad med luftkonditionering, vilket gjorde det behagligt att vistas där i sommarhettan. Maten var god och riklig, vinet gott och eftermiddagskaffet vid fyrasnåret uppskattat. Däremot förväntades man äta fort, kanske för att bereda plats för andra passagerare. Malmberg skriver:
Här äter man med en fruktansvärd fart. Jag ligger alltid efter, och så fort jag hunnit sätta ifrån mig kniv och gaffel och börjat luta mig bakåt i stolen störtar det fram en kypare och tar bort sakerna och sätter fram nytt porslin till nästa rätt. Det är rent kusligt.
Inget för folk med anlag för sjösjuka
Brevet hem är skrivet på skrivmaskin ute i solen, på promenaddäck med ryggen mot skorstenen. Lydia var inte utrustad med den typ av ballasttankar vi är vana vid idag och hade därför en tendens att rulla kraftigt. Malmberg råkade ut för detta så fort fartyget hade lämnat hamnbassängen i Genua och många medpassagerare hade blivit illamående. Senare på resan skulle rullandet sätta igång igen. Malmberg rapporterar:
Idag blev sjögången ännu värre, det var alldeles omänskligt så den här vännen kunde gunga utan att jag igen kunde upptäcka någon blåst att tala om. Havet var blått och vitskummigt.
Sommaren 1963 hade Lydia redan gungat kring på haven i 32 år. Det var alltså inget nytt och modernt fartyg Thure Malmberg reste med och bara fyra år senare skulle hon säljas till Frankrike och dras upp på land. Låt oss därför kryssa ännu längre bak i tiden, för att ta oss down under, ända till Australien på 1930-talet.