Urklipp ur en kryssningsbroschyr från åren i de
australiensiska farvattnen.

Australiska kryssningar
1931-1955

Billiga kryssningar med det svartmålade fartyget

För endast sex australiska pund kunde man kryssa i dagarna sex med det svartmålade fartyget m/s Moonta - en oansenlig summa som demokratiserade resandet under de år som fartyget trafikerade rutten längs den australiska kusten. Och visst är det m/s Lydia det handlar om, eller Moonta som hon hette ursprungligen. Hon beställdes av rederi Adelaide Steamship Company Limited och lanserades under vinjetten The Gulf Trip som marknadsfördes som Enchanting care-free holidays for £ 6.

Minnet av m/s Moonta lever kvar

Det är länge sedan Moonta lämnade de australiska farvattnen och man kunde tycka att hon borde vara glömd för länge sedan. Så är det emellertid inte: i den äldre generationens minne kryssar hon fortfarande längs med kusten, belagd och bemannad av nära och kära, av vilka många torde ha lämnat jordelivet för åtskilliga decennier sedan. Vid S.A Maritime Museum i Port Adelaide har man samlat besökarnas minnen och på sajten http://www.oceanlinermuseum.co.uk/Moonta/ drömmer man fortfarande om att Moonta en dag ska återvända hem.

Dans, tennis och bryggbesök för alla

Moonta är hågkommen som ett happy ship för semester och avkoppling med familj och vänner. Romantik, fest och äventyr kryddade dessa dagar, liksom sol och god mat. Hon beskrivs som en liten oceankryssare där passagerare ur alla samhällsklasser och generationer blandades: bönder, kontorsfolk, butikspersonal och sekreterare, barnfamiljer, ungdom och äldre par. Det var dans, underhållning, bryggbesök och lekar ute på däck - på bilder ses passagerare spela tennis, sola och delta i hästkapplöpning. En kväll varje kryssning anordnades också en stor maskeradbal, helt i den tidens anda.

Kärlek och romantik ombord – en australiensisk "Love Boat"

Något som särskilt förknippas med Moonta är romantik och kärlek - hon var något av en australisk Love Boat. Åtskilliga är de som berättat om kärlek till sjöss, kärlek som ibland slutade i livslångt äktenskap. För andra tog kärleken dock slut innan man ens återvänt till hemmahamn. Många spenderade delar av sin smekmånad ombord, andra åkte med gång på gång i hopp om att hitta den rätte. Vissa besättningsmän fick också trånande unga damer efter sig; så var det för Tom Willason. Willason var purser ombord på 1940-talet och han fick helt enkelt finna sig i att kvinnliga passagerare blev förälskade i honom.

Sjösjuk halva resan

Moonta rullade dock lika kraftigt redan under sina Australienkryssningar som senare på Medelhavet. Många forna passagerare har berättat om sjögången på Södra Oceanen, om sjösjuka och upprörda magar. Av sex dygn till havs tillbringades ofta ett par eller tre till kojs i den egna hytten. Värst var området vid Althorpe Islands.

Kryssningar under andra världskriget

Moonta fortsatte med sin kryssningsverksamhet även under krigsåren, trots ransonering och minor. Inte ens mörkläggningen nattetid lyckades lägga sordin på stämningen. Endast kryssningspassagerarnas vana att handla choklad i närbelägna butiker i land under hamnuppehållen kunde reta upp vissa. Den hårt ransonerade chokladen i affärerna tog slut och lokalbefolkningen blev då utan.

Även besättningen verkar ha trivts på Moonta. En föredetta purser, 17 år gammal år 1942, berättar om ett utvecklande och roligt jobb. Han har heller inte glömt lönen - £ 19 per vecka, plus War Risk Bonus, krigstidsersättning.

Fartygsfakta

Under åren längs den australiska kusten kunde Moonta ta 140 passagerare. På en gammal reklambild får man veta att det erbjöds ett stort antal sysselsättningar för den som reste med: bad, golf, fiske och skytte, utöver ombordaktiviteter och promenader i hamn. Befälhavarna ombord, populära bland passagerarna, förde fartyget tryggt fram i drygt tio knop i 24 år, innan det var dags för försäljning och uppläggning på varv inför den fortsatta karriären på Medelhavet. Men var kom fartyget från ursprungligen?